Teens.

 
Satt o tänkte, tänkte på livet, på mina vänner, fiender, killar, osv. Om jag ska vara helt ärlig så blir jag bara förvirrad. Vet inte ens vilka som är mina riktiga vänner längre, vet inte vilka jag kan lita på, vet inte vilka som kommer hugga mig i ryggen. För tillfället är det nog bara en av mina vänner jag litar på till 100%, den människan som har gjort mest för mig, som alltid har hjälpt mig, som jag alltid har kul med, o jag hoppas hon vet vem hon är. 
Jag kommer ihåg när man var mindre, när de va tjejkompisarna som höll ihop, vi och inga andra. Allt var så enkelt då, vi hade så kul. Men folk förändras o sviker, nya vänner hittas o kärleken blandas in. Hjärtan krossas, tårar faller o murar byggs. De är inte lika lätt längre. dina fem tjejkompisar är inte längre dina ända. Men vilka är egentligen dina riktiga vänner nu då? Svårt att veta. Saker händer när man minst anar de, folk sviker. De är tonåren vi lever i, o de är så de är. Men de är bara bita ihop o le. De är här man begår misstag o lär sig av dom, de behövs faktiskt. 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0