nixie

Min första, riktiga kärlek hette Johannes. Han va en mycket speciell kille, på både bra och dåliga sätt, hursomhelst så föll jag iallafall pladask för honom. Det var sommaren 2010, jag var 12 år gammal och han var 16, vilket blev ett probmlem i vårat förhållande. Folkt säger att åldern bara är en siffra, men de är de faktiskt inte bara, speciellt inte i unga åldrar. Hursomhelst. Från dagen vi blev tillsamma tills dagen vi helt gjorde slut gick det lite mer än nio månader, alltså en ganska lång tid. Men bråkade gjorde vi hela tiden vilket tröck ner mig rejält, ändå fortsatte jag att kämpa för våra fina stunder som var underbara. Jag tog även nästan alltid på mig skulden i våra bråk, även fast det inte var jag som hade gjort fel, vilket ju inte heller var bra. Men jag var verkligen kär och den killen hade något speciellt, han fick mig att känna som ingen annan och jag ville inte förlora det. Men efter nio månader orkade jag inte mer och gjorde slut av en hel del olika skäl även fast jag fortfarande älskade honom. Då kändes det ju förjävligt, men idag är jag glad att det tog slut. För även fast vi hade många underbara stunder så var de dåliga för många och jag mådde inte bra av det. Vi har varit vänner lite av och på sen vi gjorde slut, men nu har vi inte haft någon kontakt alls på nästan ett halvår. Vet inte om de är bra eller dåligt, men lite synd är det ju. Anywas, även om han kunde vara en idiot ibland så var han min första kärlek och han kommer alltid att ha en plats i mitt hjärta.